"Effekterna bortom fysisk förbättring och prestation är det som verkligen fascinerar"

Johanna har alltid varit aktiv och har ägnat sig åt olika idrotter under hela sitt liv. 2018 fick hon tre hjärnskakningar inom fotbollen under loppet av sex månader. Hon skickades därefter runt mellan läkare och fysioterapeuter, och fokus låg på hur hon skulle bli av med huvudvärken. Men det var de andra effekterna av att vara ifrån träningen och aktiviteterna som blev det största fokuset för Johanna.

– Jag tappade träningen och alla de sociala delarna av det, och kände mig ganska ensam, förklarar Johanna. Det blev tydligt för mig att en idrottsskada är aldrig bara en skada, utan det händer mycket mer som inte syns. Jag fick upp ögonen för psykologin bakom idrotten, motivationen och de sociala aspekterna.

Flera fascinerande dimensioner

För Johanna är det hur träning och hälsa påverkar individen på olika sätt som väcker det största intresset. Hon förklarar att effekterna bortom fysisk förbättring och prestation – sociala sammanhang, men också gemenskap och mentalt välmående – är det som verkligen fascinerar nu.

– Det handlar ju inte bara om att springa snabbare eller längre, menar Johanna, utan också om rutiner, matvanor, sömn och allt annat som påverkar hur man mår. Och inte minst det sociala sammanhang som kommer genom ett idrottsintresse, som att till exempel gymma med en vän, träna i ett lag eller också heja på ett lag.

Kandidatutbildning i idrottspsykologi

Genom sitt intresse sökte Johanna till en utbildning i idrottspsykologi på Högskolan i Halmstad. Där fördjupade hon sig i ämnet och skrev till slut sin uppsats om hur skadade idrottare upplever socialt stöd under sin rehabilitering.

– Det har så stor påverkan på hur man återhämtar sig, hur motivationen ser ut, och om man fullföljer sin rehabilitering, berättar Johanna. Alla vi pratade med upplevde på något sätt att de inte fick det sociala stödet de hade behövt eller önskat.

Uppsatsen som Johanna skrev tillsammans med en klasskamrat vann till och med ”Årets bästa uppsats”, och suget efter mer och djupare kunskap blev tydligare för henne än någonsin. Efter utbildningen och uppsatsen ville Johanna därför fortsätta gräva i ämnet, och valde att söka en master i idrottsvetenskap, med inriktning Fysisk aktivitet, livsstil och hälsa.

Johanna gjorde sin praktik på Svenska Ishockeyförbundet, efter en rekommendation av en lärare. Där var hon på förbundsverksamheten och arbetade med utvecklingsfrågor, till exempel hur man kan få fler att börja spela hockey, men även revidering av tränarutbildningen. Många av de hon var i kontakt med där tipsade om GIH.

– Jag fick många tips om GIH och det kändes som det självklara valet, eftersom det är en idrottshögskola och det finns många möjligheter i Stockholm, berättar Johanna.

GIH känns familjärt

GIH:s storlek är också något som Johanna ser positivt på, då hon redan under insparcen lärt känna många studenter från sitt eget och andra program. Hon berättar att hon redan känner igen flera i korridorerna, och att stämningen på campus är väldigt familjär.

– Lärarna känns drivna och det märks att många brinner för sina frågor, säger Johanna. Men märker att folk här gillar det de gör!

Hon ser också fram emot att plugga i Stockholm, eftersom hon redan har flera vänner i staden, och familjen nära.

– Jag är uppvuxen i Uppsala, så det är mysigt att komma närmre familjen igen, säger Johanna. Och så älskar jag Stockholm, med sina fina miljöer och närheten till allt.

För Johanna är en masterutbildning något som verkligen leder till användbar kompetens och kunskap, och kan ge ett bredare perspektiv på fysisk aktivitet, hälsa, beteenden och livsstil. Hon ser dock mest fram emot examensarbetet, för att fortsätta fördjupa sig i sitt tidigare spår, och så småningom komma ut i arbetslivet.

– Jag vill jobba antingen med beteendeförändring och motivation, eller tränarutbildningar och utvecklingsfrågor, berättar hon. Jag tycker om att föreläsa också, så jag kan tänka mig att doktorera för blandningen mellan utbildning och forskning.