Niclas Almén

Jag är särskilt intresserad av att undervisa på ett sätt som ger studenterna en djupare förståelse för centrala psykologiska begrepp och förmåga att se psykologins relevans i många olika sammanhang. För mig är det viktigt att psykologi både förstås teoretiskt och kan tillämpas praktiskt, och att studenter får kunskap och färdigheter att analysera och påverka samhällsutmaningar.

Mitt mål är att erbjuda engagerande kurser där teori varvas med praktik, med en varierad pedagogik och inslag av aktivt lärande. Trots över tjugo års erfarenhet som högskole-/universitetslärare strävar jag efter att ständigt utvecklas som pedagog.

Min forskning rör sig inom arbets-/organisationspsykologi och hälsopsykologi, med särskilt fokus på stress och återhämtning. Jag har ett stort intresse för teori- och interventionsutveckling samt för samspelet mellan individ och kontext.

Ett konkret exempel är utvecklingen och utvärderingen av det KBT-baserade programmet BRIGHT-recovery, även kallat Balans i vardagen, som har visat starka effekter på stressnivåer, återhämtningsförmåga och psykiskt välmående. Jag har även vidareutvecklat det etablerade mätinstrumentet Recovery Experience Questionnaire för att bättre fånga återhämtningsprocesser i olika sammanhang.

Ett aktuellt forskningsprojekt är BRIM-55 (Behavioral Recovery Intervention for Myocardial Infarction Patients before the age of 55) som genomförs i samarbete med forskare vid Uppsala universitet. Där utvärderas BRIGHT-recovery i en ny målgrupp med nya utfallsmått.

Jag är också involverad i E-PABS (A Center of Excellence in Physical activity, Healthy brain functions and Sustainability), ett tvärvetenskapligt forskningscenter som arbetar i nära samverkan med aktörer inom näringsliv, skolsektorn och hälso- och sjukvården. Inom ramen för centret befinner vi oss just nu i planeringsfasen för nya organisationspsykologiska studier.

Samverkan med det omgivande samhället har alltid varit viktig för mig, eftersom akademin enligt min mening bör vara en integrerad del av samhället – inte ett isolat inom det. Kunskap ska komma till nytta, och kontakt med olika samhällsaktörer ger värdefulla insikter som kan berika forskningen.

Samverkan stärker även undervisningen, då den tillför konkreta perspektiv och relevans. Den bidrar också till att jag som forskare formulerar resultat på ett sätt som gör dem begripliga och tillämpbara i praktiken. Jag stimuleras av skärningspunkten mellan teori och praktik.