Ungdomar med funktionsnedsättning rör sig mindre och deltar mer sällan i idrott

– När ungdomar med funktionsnedsättning rör sig mindre riskerar skillnader i hälsa att uppstå redan i tonåren och följa med in i vuxenlivet. Därför behöver skola, föreningslivet och samhälle tillsammans skapa bättre förutsättningar så att fler unga kan röra på sig, må bra och utvecklas på lika villkor, säger Karin Kjellenberg, postdoktor vid GIH och studiens förstefattare.

Studien omfattade nästan 1 000 elever i årskurs 7 från 34 grundskolor (ej anpassade skolor eller specialskolor). Elevernas fysiska aktivitet mättes med rörelsemätare under en vecka och deras kondition testades med ett cykeltest. Cirka var tredje elev i studien hade någon form av mildare funktionsnedsättning som till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), inlärningssvårigheter, synnedsättning eller motoriska svårigheter.

Stora skillnader i rörelse och kondition

Jämfört med andra elever rörde sig dessa ungdomar mindre, framför allt när det gäller mer högintensiv fysisk aktivitet. De satt också stilla mer under sin fritid och hade generellt sämre kondition.

Endast 19 procent av ungdomarna med funktionsnedsättning nådde rekommendationen om minst 60 minuters daglig fysisk aktivitet, jämfört med 35 procent bland ungdomar utan funktionsnedsättning.

Skolan viktig – men räcker inte hela vägen

Under skoltid var skillnaderna i måttlig och lätt fysisk aktivitet mindre, vilket visar att skolan spelar en viktig roll för att ge alla elever möjlighet att röra på sig. Däremot deltog ungdomar med funktionsnedsättning i mindre grad i mer högintensiv fysisk aktivitet även under skoltid. På fritiden blev skillnaderna ännu tydligare, särskilt när det gäller deltagande i organiserad idrott.

Mindre deltagande i organiserad idrott

Ungdomar med funktionsnedsättning deltog mer sällan i organiserad idrott än sina jämnåriga. Färre deltog överhuvudtaget, och de som deltog tränade också mer sällan. Medan ungdomar utan funktionsnedsättning ofta tränad i sin idrottsförening tre gånger i veckan eller mer, deltog ungdomar med funktionsnedsättning oftare bara en till två gånger per vecka. Samtidigt var den totala fysiska aktiviteten på fritiden lägre bland ungdomar med funktionsnedsättning, både på vardagar och under helger.

Att delta i organiserad idrott hängde tydligt ihop med mer rörelse på fritiden för alla ungdomar. Däremot rörde sig ungdomar med funktionsnedsättning mindre än andra även när de deltog i idrott. Bland dem som inte deltog i organiserad idrott sågs däremot inga tydliga skillnader i fysisk aktivitet mellan ungdomar med och utan funktionsnedsättning.

Risk för långsiktiga hälsokonsekvenser

Lägre fysisk aktivitet och sämre kondition i tonåren kan få konsekvenser för hälsan på lång sikt. Fysisk aktivitet är viktigt för både fysisk och psykisk hälsa, och skillnader som uppstår tidigt riskerar att förstärka ojämlikheter i hälsa senare i livet.

Resultaten visar ett tydligt behov av mer jämlika förutsättningar för fysisk aktivitet – i skolan, på fritiden och inom idrottsrörelsen. Genom bättre anpassning, utbildning av ledare och mer tillgängliga miljöer kan fler ungdomar få möjlighet att röra på sig, må bra och utvecklas på lika villkor.

Vill du veta mer om forskningen?

Ta del av studien Swedish Adolescents With Impairments Showed Lower Levels of Physical Activity, Fitness and Sports Participation i GIH:s publiceringsdatabas DiVA Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Studien ingår i:

• Forskningsmiljön E-PABS ett excellenscenter inom fysisk aktivitet, hjärnhälsa och hållbarhet.
• Forskningsprojektet Skolprojektet för hjärnhälsa