Elitidrottens forskarskola

Detta forskningsprojekt vill ge en bättre förståelse över elitsimmares fysiologiska och tekniska profil samt hur de svarar på träning. Målet är att ta fram individanpassade träningsmodeller som bygger på vetenskapliga bevis. Projektet består av tre delar som fokuserar på muskelfibertyper, hur prestation kan förutsägas och hur träningen kan optimeras.

Studie 1: Tvärsnittsundersökning

Denna studie undersöker sambandet mellan muskelfiberfördelning och prestation hos elitsimmare, genom att analysera fysiologiska och hydrodynamiska faktorer för sprint- och uthållighetssimning. Syftet är att identifiera avgörande faktorer som påverkar sprintprestation (Maximal Sprint Speed – MSS) och uthållighetsprestation (Maximal Aerobic Speed – MAS) genom detaljerad profilering. Studien kommer att rekrytera 40 elitsimmare (män och kvinnor) och undersöka antropometri och morfologiska egenskaper. Vi kommer att genomföra specifika simtester för att mäta maximal sprintspeed och maximal aerob hastighet tillsammans med metabola och hydrodynamiska variabler (MSS: vLapeak, aktivt motstånd), (MAS: C, VO₂peak, LT1, LT2), samt bromsad och bogserad simning (kraft och passivt motstånd). Vi kommer även att mäta muskelfibertypsammansättning med hjälp mikrobiopsi teknik.

Studie 2: Longitudinell observation

Denna del undersöker om individuella skillnader i muskelfibersammansättning är kopplade till förekomsten av funktionell överbelastning (FOR) eller icke-funktionell överbelastning (NFOR) samt träningsrespons hos elitsimmare efter en träningsperiod och återhämtning. Genom att integrera fysiologiska data, subjektiva skattningar och resultat från simspecifika prestationstester syftar studien till att utveckla prediktiva modeller för tidig identifiering av FOR, NFOR och träningsmaladaptation.

Studie 3 träningsintervention

Denna studie utvärderar de prediktiva modellerna från studie ett och två i en crossover-träningsintervention för att optimera träningsresponsen. Syftet är att optimera träningsbelastning och prestationsutveckling genom att tilldela simmare träningsupplägg utformade för att framkalla antingen funktionell överbelastning (FOR) eller akut trötthet (AF), följt av en toppning- och återhämtningsperiod.

Sammanfattning

Projektet syftar till att öka kunskapen om elitsimmares prestation och träningsrespons genom att koppla samman muskelfibertyp, fysiologiska data och träningsbelastning. Målet är att utveckla en helhetsmodell som kan optimera träning och minska risken för överträning. Genom tvärsnitts-, longitudinella- och interventionsstudier, i samarbete med nationella idrottsnätverk, ska projektet bidra med nya insikter och praktiska verktyg för att optimera prestationsutveckling.

Detta praktiknära projekt drivs i samarbete med Riksidrottsförbundet med syfte att undersöka om, hur och i vilken utsträckning självmedkänsla kan bidra till hållbar prestation hos landslagstränare. De senaste tio åren har begreppet självmedkänsla fått allt större uppmärksamhet inom idrottspsykologi, som ett sätt för idrottare att bättre kunna bemöta och hantera de höga krav som ställs på dem.

Forskningen har till största del fokuserat på idrottare och idag vet vi att självmedkänsla kan bidra till ökad inre motivation och förbättrad psykisk hälsa samt till att idrottare kan bemöta sig själva vid motgångar på ett mer hjälpsamt sätt och lära av motgångar och misstag utan att fastna i ältande och självkritik. Mer och mer har även tränares situation uppmärksammats utifrån att kombinationen av att drivas av passion och de höga krav som ställs på dem kan skapa problem utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Forskning visar på att att stress och utbrändhet bidrar till, dels till lidande för individen, dels till omsättning av landslagstränare, vilket även påverkar idrottare och deras prestationer. Däremot saknas kunskap om vad som bidrar till hållbarhet bland tränare.

Detta doktorandprojekt har möjlighet att bidra till den kunskapsbasen. Mer specifikt, i en första studie gjordes en översikt av tillgänglig forskning på tränare och självmedkänsla (self-compassion) och det relaterade begreppet mindfulness.

• Läs mer om projektet om self-compassion och mindfulness

Studie två var en kvalitativ intervjustudie som undersökte landslagstränares upplevda fördelar med och hinder och motstånd mot att utöva självmedkänsla inom elitidrotten. Deltagarna beskrev självmedkänsla som en resurs för att kunna prestera som tränare över tid, hantera motgångar på ett konstruktivt sätt samt skapa hållbar hälsa. Däremot kan kulturen inom idrotten, dominerad av manliga ideal där tecken som förknippas med sårbarhet ses som svaghet, vilket resulterar i normen att bita ihop, klara sig själv och att bidra till en hög tröskel för hjälpsökande, vara ett hinder för att ta till sig självmedkänsla, kanske framför allt hos unga tränare.

• Läs mer om projektet om självmedkänsla för elittränare

I den tredje studien (som är under analys) användes en så kallad mixad metodstudie där både såväl kvalitativa data (intervjuer) som kvantitativa data (enkäter) för att undersöka upplevelser och effekter av daglig praktik av olika övningar inom självmedkänsla över sex veckor. De preliminära resultaten är positiva. Den fjärde studien är pågående med syftet att utveckla ett gruppbaserat 6-veckorsprogram i självmedkänsla för landslagstränare från olika idrotter för att främja hållbarhet och självmedkänsla hos elittränare. Karins avhandlingsprojekt förväntas vara klart i början av 2027.

Gymnastikförbundet är det fjärde största specialidrottsförbundet i Sverige sett till antalet utövare och truppgymnastik är den största tävlingsdisciplinen. Under de senaste tio åren har disciplinen genomgått en utveckling där tävlingsregler har förändrats, nya länder har markerat sig i toppen av den internationella konkurrensen och den högsta tekniska nivån har utvecklats närmast explosionsartat, samtidigt som fler allvarliga skador har noterats. Denna sammantagna utveckling medför ökade fysiska och psykiska krav på gymnasterna.

Syftet med projektet är att undersöka skadekarakteristika hos truppgymnaster på elitnivå. Fokus är att undersöka träningsbelastning samt andra fysiska och psykologiska faktorers inverkan på skada. Projektet innefattar tvärvetenskaplig forskning i tät samverkan mellan GIH och Svenska Gymnastikförbundets landslagsverksamhet inom truppgymnastik. Intentionen är att forskningen ska bidra till en mer evidensbaserad utveckling av verksamheten och på så vis bidra till en reduktion av dagens skadefrekvens inom truppgymnastik. Genom att beskriva skadeförekomst kan det skadeförebyggande arbetet påbörjas och bidra till ökad kunskap hos föreningsmedlemmar samt tränare. Målsättningen på sikt är att fler gymnaster ska ges en smärtfri och skadefri väg inom gymnastiken oavsett vilken föreningsmiljö eller sammanhang.

Första delprojektet var en prospektiv kohort-studie där 159 landslags aktuella gymnaster på junior- och seniornivå följdes under 52 veckor. Studien inleddes 2024 med omfattande baslinjenkät innehållande demografi, gymnastikbakgrund och flertalet psykologiska enkäter. Sedan följdes gymnasterna under ett helt år där skador, träningsbelastning, stress och återhämtning monitorerades.

Landslagsgymnasterna och gymnaster på SM-nivå även genomfört fysiska tester för att samla referensdata från en frisk elitpopulation. Denna data kan i senare skede användas som underlag och en del vid framtida Return to Sport-beslut efter skada.
Träningsbelastning och intensitet påverkas i stor utsträckning av redskapens styvhet och landningens hårdhet. Eftersom de flesta skador inträffar vid landning kommer vi mäta belastning på olika landningsunderlag med hjälp av kraftsulor och ett markörlöst rörelseanalys-system. Avhandlingen når sin halvtid i början av våren 2026.

Elitidrottare inom uthållighetssporter riskerar överträning om balansen mellan träningsbelastning och återhämtning inte är optimal. Överträning kan leda till försämrad prestation, skador, sjukdomar och psykisk ohälsa. Det saknas tydliga definitioner och objektiva markörer för att skilja mellan funktionell och icke-funktionell överbelastning samt överträningssyndrom.

Syftet med avhandlingsprojektet är att identifiera fysiologiska och psykologiska markörer som indikerar obalans mellan belastning och återhämtning, samt att utveckla ett praktiskt och tillförlitligt monitoreringssystem för elitidrottare.

Forskningsprojektet studerar tre huvudsakliga inriktningar:

• Samband mellan sömnkvalitet, blodsockernivåer, välbefinnande och prestation inom uthållighetsidrott.
• Skillnader i fysiologiska och metabola markörer mellan övertränade och friska elitidrottare.
• Effekten av AI-baserad träningsplanering med daglig justering baserat på återhämtningsstatus.

Projektet består av två delstudier:

• En observationsstudie med ett års daglig monitorering av elitidrottare (sömn via Oura-ring, glukos via CGM, subjektiva skattningar via app, samt laboratorietester).
• En interventionsstudie med test av AI-baserad träningsplanering (Readiness Advisor och Ellida) med daglig feedback och justering av träningsbelastning.

Dessa delstudier avser mynna ut i fyra artiklar som berör 1) jämförelse av objektiva och subjektiva motsvarigheter/parametrar, 2) samband mellan sömn och blodglukos, 3) individuella mönster i kontinuerliga dataströmmar för att detektera positiv eller negativ utveckling, samt, 4) adaptiv träningsplanering.

Projektet syftar till att bidra till bättre verktyg för att förebygga överträning, optimera prestation och främja hälsa hos elitidrottare. Avhandlingen planeras att vara färdig under 2027.