Professor Björn Ekblom

Sveriges centralförening för idrottens främjandes (SCIF) forskarpriser har 2005 tilldelats idrottsfysiologen Björn Ekblom, Stockholm, och idrottshistorikern Johan R. Norberg, Malmö.

Björn Ekblom får det stora priset på 100 000 kronor för sin omfattande forskning på idrottsfysiologins område, bland annat den fysiska träningens betydelse för hälsan. Björn Ekblom är professor i fysiologi på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Johan R. Norberg får priset på 50 000 kronor för sin forskning om relationen mellan idrottsrörelsen och staten 1913-1970. Johan Norberg är idag universitetlektor i Idrottsvetenskap på Malmö högskola, som har en institution för bland annat samhällsinriktad idrottsforskning.

Priset delades ut vid Idrottsgalan i Globen på måndagen den 17:e januari 2005.

Intervju med Björn Ekblom

Hur kändes det när du fick veta att du fått priset?

-Roligt! Jag blev litet lätt överraskad, jag har själv varit med i kommittén som delar ut priset tidigare, men har tänkt inte på att jag skulle få det. Någon sa till mig tidigare att jag var nominerad, med det hade jag glömt.

Varför fick du priset?

- Det finns en formulering som i korthet handlar om att det är för mångårig forskning om den fysiska aktivitetens inverkan på människans prestationsförmåga och hälsa hos både barn och vuxna.

- Forskningen har skett inte bara på friska individer utan också på olika kliniska situationer som reumatiker, gravt överviktiga med mera.

- Första träningen med reumatiker gjorde jag på 70-talet och då uppstod en diskussion. Vi fick kritik för att vara ansvarslösa som tränade sjuka. Vi undersökte hur mycket av deras dåliga prestationsförmåga som berodde på att de var otränade och hur mycket berodde på själva sjukdomen. Efter det har det varit en lång period av ointresse för det vi kom fram till, men nu är anpassad fysisk träning en viktig del i rehabilitering!

- ”Bloddoping” är ett annat område, som jag sysslat med under lång tid. Vi gjorde de första försöken här på GCI i slutet av 60-talet. Bakgrunden var en grundvetenskaplig frågeställning. ”Fungerar kroppen så att om man pytsar i litet extra blod så presterar den bättre?” Ja, så var det ju.

Vad är du själv mest nöjd med när det gäller din forskning?

- Att vi hela tiden legat i framkant oavsett om det gällt frågor om träning, kost, cirkulation eller muskler. Vi har gjort bra studier som låtit tala om sig internationellt.

- Ett av de roligaste forskningsprojekt jag gjort var på Påskön 1964. Då hade de ingen kontakt med fastlandet, det fanns inga pengar och allting präglades av en fridsam lunk. Jag testade 220 personer, vilket var drygt hälften av den vuxna befolkningen. De fick göra konditionstest på testcykel. Jag gav tvålar som betalning för det var hårdvaluta där och många stod i kö för att vara med. Ju mer de tog ut sig ju fler tvålar fick de betalt. De visade sig ha urdålig kondition - för de levde ett behagligt liv och behövde inte göra något alltför arbetsamt.

Vad har du tänkt göra med pengarna?

- Jag har tänkt ordna en fest för Åstrandlaboratoriet på GIH där jag forskar. Jag ser inte priset som en personlig framgång utan en framgång för kollektivet. Forskning idag är framförallt ett kollektivt arbete. En fin present till min fru har jag också tänkt köpa och sen vet jag inte riktigt, kanske någon resa…

Grattis till priset!

- Tack ska du ha.

Vid pennan /Sofie Kierkegaard GIH 2005