Pinsamt dåligt stöd för unga toppidrottare

Nyheten publicerad | 2019-05-23

Andreas Rosenqvist  är topprankad i Norden i dans och är student vid GIH:s ämneslärarprogram. Han har tillsammans med andra studenter skrivit en debattartikel i SvD om att Riksidrottsförbundet och regeringen ska visa att de bryr sig om oss toppidrottare – inte bara när vi är framgångsrika. När ska toppidrottare erbjudas ett värdigt stöd för dubbla karriärer?

Under vintern kunde vi följa VM på skidor. Många fler mästerskap kommer, år efter år. Svenska folket följer våra idrottare med stort intresse. Politiker väntar med blomsterkvastar när vi kommer hem. Men varför bryr sig inte idrottsrörelsen och politikerna mer om hur toppidrottarnas livsvillkor ter sig under och efter idrottskarriären?

Kräver många års träning

Framgångar på hög internationell nivå kräver många år av hårt arbete. Träning varje dag i minst 10 år är en förutsättning för att lyckas med ständig stress, oro och ekonomisk knapphet. Det stöd vi toppidrottare får kommer till största delen från föräldrar, lokala klubben och eldsjälar. Jämfört med våra konkurrenter i omvärlden är stödet i vårt land pinsamt dåligt. Vi märker detta när vi träffar våra utländska konkurrenter.

Utvecklingen av toppidrotten följer samma mönster som ett lands behov av högre utbildning och kompetens. Det krävs allt mer för att lyckas i hård konkurrens. Med de förhållanden som råder idag kommer Sverige att få acceptera allt färre framgångsrika toppidrottare. Risken är stor att Sverige kommer att halka efter mer och mer.

Få idrotter har spelarlöner

Det kommer en tid, när rampljuset slocknat och vi toppidrottare inte längre räcker till, det civila livet väntar. Vi har satsat sedan de yngre tonåren. Hur har vuxenvärlden förberett oss för tiden efter idrottskarriären? Hur har stödet för att studera på halvtid eller deltid organiserats? Hur ser ekonomin ut?

I några få idrotter finns resurser kopplade till själva idrottandet och ekonomi till spelarlöner. Dessa är undantag i relation till totala antalet utövare inom toppidrotten. 90 procent saknar det stöd som är nödvändigt under karriären i svensk toppidrott. Riksidrottsförbundet och politiken borde vara överens om ett stabilt stödsystem som erbjuder seriösa upplägg – liksom i större delen av omvärlden.

Inrätta toppidrottares kompetenscentrum

Program måste finansieras av samhällets statliga och kommunala medel.
Vi efterlyser stödprogram, konkret organiserat via lokala toppidrottscenter som verkar i symbios med lärosätena. Motsvarande finns redan i andra EU-länder. Sverige har uppskattningsvis 25 000 idrottare som tränar och tävlar på hög nivå. Stockholmsregionen har cirka 25 procent av all idrott i landet, både bredd och topp. Här borde också ett toppidrottares kompetenscentrum skyndsamt inrättas.

I Stockholm har Sport Campus Sweden (SCS) erbjudit ett samlat stöd för dubbla karriärister under mer än 15 år. Mer än 500 individer har klarat av dubbla satsningar. Betyget för detta stöd är mycket högt.

Psykisk ohälsa är vanligt

Ett samarbete mellan Riksidrottsförbundet, Stockholm Stad och lärosätena skulle kunna erbjuda en bra miljö för toppidrottarna med bra förutsättningar att satsa mot EM, VM och OS i sina idrotter och samtidigt lägga grunden för ett bra liv efter idrotten i samhällets tjänst. Centret bör ligga geografiskt nära lärosätena, med goda kommunikationer, nära till träning och testning, tillgång till vetenskaplig forskning likt internationella så kallade Hubs. I dag är fem större lärosäten engagerade i detta i vår huvudstad.

I årtionden har vi sett våra toppidrottare lämna idrotten efter många år i rampljuset. Det går tyvärr lätt att räkna upp alltför många toppnamn i olika idrotter, som inte mår särskilt bra, som aldrig fick det stöd de skulle behövt. Kontrasten mellan åren i rampljuset och tystnaden efteråt är en konflikt i sig. Psykisk ohälsa hos många före detta idrottare är vanligt och ovärdigt ett samhälle som vårt.

Tiden är inne för att satsa på det föreslagna centret och att också Stockholms Stad kan ta en viktig del av ansvaret med stöd av RF och rikspolitiken.

Dessvärre brådskar detta! Internationellt ligger vi långt efter. Någon gång måste det konkreta arbetet påbörjas. Om Stockholm ska stå som värd för vinter-OS 2026 är det hög tid att starta arbetet.

Andreas Rosenqvist, topprankad i Norden i dans, GIH-ämneslärarprogrammet
Fredrik Widgren, EM- och VM-medalj i judo, KTH-student
Lucas Ahlgren, brottning, VM-aktuell, KTH-student
Erik Östling, handboll, Elitserien, KTH-student
Emil Zeidlitz, kanot, VM-guld, KTH-student
Anna-Johanna Nilsson, karate, NM-guld, VM-brons, Handelshögskolan
Joakim Dvärby, budo, OS –aktuell, EM-medalj, KTH-student
Wilhelm Kark, segling-VM, KTH-student
Daniella Nero, simhopp-EM, KI, läkarprogrammet
David Johansson, kanot-EM, KI, läkarprogrammet

Läs debattartikeln i SvD