GIH med i större delen av IdrottsMedicin

Nyheten publicerad | 2016-10-03

GIH är med i nästan hela Svensk Idrottsmedicin. Medverkande författare till artiklarna i tidningen är Örjan Ekblom som skrivit om rörelsemönstrets betydelse och Kate Bolam om hur vi kan finns personer som är fysiskt inaktiva. Lena Kallings tar i sin artikel upp om hur vi ska fråga om fysiskt aktivitet och Gustav Olsson skriver om att han i sin avhandling funnit att det finns få svenska studier som presenterar detaljerad objektiv data.

Bild på Örjan Ekblom

Rörelsemönstrets betydelse

Docent Örjan Ekblom har tillsammans med Mats Börjesson skrivit en artikel om rörelsemönstrets betydelse. Här framkommer att det i nyare studier finns anledning att se till de vardagliga aktiviteterna och tid i stillasittande för att få en fullständig bild över hur fysisk aktivitet påverkar individens hälsa. Dessutom har det framkommit att de mentala effekterna av regelbunden träning ger minst lika god effekt som vanlig behandling eller kognitiv beteendeterapi. Hos barn finns också studier kring träning och läsförmåga samt förmåga att lösa matematikproblem som visar att de med lång kondition har mest att vinna på ökad kondition som i sin tur ger ökad koncentrationsförmåga. Det är alltså de med lägre kondition som får störst effekt jämfört med de som redan har god kondition.

Det har också framkommit att god kondition skyddar mot negativa effekter kopplat till stress. Förutom de ovan nämnda effekterna minskar även god kondition hjärt- kärlsjukdom och här tycks de vardagliga aktiviteterna som hushållsarbete, shopping och transporter har en stor inverkan. Stillasittandet är en stor del av våra liv och det är främst de långa perioderna av stillasittande som främst orsakar de negativa konsekvenserna. Däremot är det osäkert hur frekventa, intensiva och långa avbrotten i stillasittande ska vara, men sannolikt är det var 20-25 minut under tre till fem minuter.

Hur finna de som är fysiskt inaktiva

Bild på Kate BolamPost doc Kate Bolam och Maria Hagströmer, docent och legitimerad fysioterapeut vid KI, har skrivit om hur vi finner de personer som är fysiskt inaktiva. Här framkommer att hälsoeffekterna av fysisk träning där intensiteten är minst måttlig har störst chans att uppnås under transporter som cykling eller på fritiden genom träning. För de som har tunga arbeten uppnås effekten även där. Däremot är effekten av stillasittandets tid störst risk för förtida död för de med låg fysisk aktivitet. Det innebär att det är möjligt att vara högaktiv men ändå ha mycket tid i stillasittande, vilket kan bara en riskfaktor. Därför är det viktigt att bedöma all fysisk aktivitet och stillasittande för att göra en objektiv bedömning. Det bör här påpekas att de gällande rekommendationerna om fysisk aktivitet är baserade på studier med självrapporterad fysisk aktivitet. Här har det framkommit att yngre, normalviktiga män med hög utbildning är de mest aktiva, men när objektiv metodologi används är dessa samband inte så tydliga...

Den andel som uppfyller rekommendationerna är lägre när objektiva metoder används och för de som ska vara aktiva i minst tio minuter sjunker andelen ytterligare. Ett problem när fysisk aktivitet mäts är att personer med funktionsnedsättning oftast inte ingår. De få studier som finns visar att 55 procent var fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, jämfört med 68 procent i övriga befolkningen. Sammanfattningsvis är att när objektiva mätmetoder används, som till exempel accelerometrar, är det endast sju till tio procent som uppfyller rekommendationen, men oavsett mätmetod är en stor andel av befolkningen är otillräckligt fysiska aktiva och spenderar för mycket tid stillasittande.

Hur fråga om fysisk aktivititet

Bild på Lena KallingsMed. dr. Lena Kallings skriver i sin artikel om hur vi ska fråga om fysiskt aktivitet där det framgår att vid en studie som GIH genomfört visar att frågor med fasta svarsalternativ har god validitet i jämförelse med andra metoder. Det är svårt att skatta fysisk aktivitetsnivå hos såväl individer som grupper. Den vanligaste metoden är via självskattning med hjälp av frågeformulär eller i kliniska situationer med hjälp av muntlig eller skriftlig fråga. Denna subjektiva metod har flera brister och generellt överskattas aktiviteterna jämfört med mer objektiva metoder. Fördelen med frågor är dock att de är billiga, går fort och ger ett svar direkt i jämförelse med stegräknare eller accelerometrar.

Efter det att de föreslagna indikatorfrågorna infördes i hälso- och sjukvården i samband med riktlinjerna var de fasta svarsalternativ med tidskategorier, ett öppet svar eller en tabell där man fyller i tid per veckodag. Problemet med dessa frågor var att de inte var validerade. GIH fick därför i uppdrag av Socialstyrelsen att se över dessa frågor i samband med de Nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder. Det GIH fann var att frågor med fasta svarsalternativ hade bäst validitet. Dessa frågor rekommenderas nu av Socialstyrelsen och används sedan våren 2016 av Folkhälsomyndigheten. För personer som är otillräckligt fysiskt aktiva ska hälso- och sjukvården erbjuda rådgivande samtal med skriftlig ordination eller stegräknare. Fysisk aktivitet på recept, FaR, erbjuder dessa delar och här ingår både individanpassad skriftlig ordination och uppföljande hälsosamtal.

Bild på Gustav OlssonFil. dr. Gustav Olsson skriver om sin avhandling där det framgår att trots att stillasittande och lätt-, medel- och högintensiv fysisk aktivitet är kopplat till hälsa och livslängd finns det få svenska studier som presenterar detaljerad objektiv data. I den studie som Gustav Olsson genomförde användes accelerometri, en apparat som bärs runt midjan i sju dygn. Den ger en detaljerad sekund-för-sekund-mätning av intensiteten i varje rörelse. Största syftet med denna mätning är att uppskatta hur stor del av den vuxna befolkningen som är otillräckligt fysiskt aktiva och hur omfattande stillasittandet är. I SCAPIS pilotstudie som genomfördes på 984 män och kvinnor i åldern 50-64 år mättes tid i stillasittande och fysisk aktivitet med accelerometrar. Här framkom att 61 procent var stillasittande, 35 procent lätt fysisk aktivitet och fyra procent medel- och högintensiv fysisk aktivitet.

Om man ser till de nationella rekommendationerna där lägstanivån är på minst 150 minuter i veckan uppnår 75 procent upp till dessa, men om aktiviteterna ska spridas över flera av veckans dagar är det endast 35 procent som lever upp till detta. Om aktiviteterna utförs i pass om minst tio minuter lever 25 procent upp till detta, men om båda kraven ska vara uppfyllda är det endast sju procent...

Läs hela tidningen Svensk Idrottsmedicin