Stå upp för din hälsa - minskat stillasittande kan förlänga livet

Nyheten publicerad | 2014-09-05

Bild på Lena KallingsResultat av studien, som genomfördes på äldre och överviktiga personer, visar att om man minskar den stillasittande tiden så kan livet förlängas. Forskare från Stockholm baserade resultatet av studien på längden på telomerer som kan mäta den återstående livslängden.

Telomer är de yttre ändarna på kromosomer och visar de bästa indikatorerna på biologisk ålder (cell ålder) jämfört med kronologisk ålder. Forskare anser att längden på telomererna avgör den biologiska åldern.  Det finns vetenskapliga bevis på ett samband mellan andelen korta telomerer och risken att utveckla sjukdomar förknippade med åldrandet, såsom cancer, hjärt-kärlsjukdomar och Alzheimers. I den senaste studie som forskare, under ledning av professor Mai-Lis Hellenius från Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, genomfört har man visat att genom att minska stillasittande aktiviteter så förlängs telomererna.

– Studien är den första i sitt slag men liten och resultaten behöver därför bekräftas i större studier, säger Lena Kallings, med dr på GIH, en av forskarna i studien och medförfattare till artikeln.  

Den metod som använts är att mäta telomerlängd i blodceller på 68 år gamla stillasittande och överviktiga personer som ingick i en sex månader lång interventionsstudie. Interventionsgruppen fick individuellt anpassad fysisk aktivitet på recept (FaR) inklusive råd om att minska stillasittande, medan kontrollgruppen endast fick allmän information om hälsoeffekter av fysisk aktivitet.  Fysisk aktivitet mättes med en sjudagars dagbok, frågeformulär och en stegräknare.

– Slutsatsen är att om äldre överviktiga personer minskar sin stillasittande tid så förlängs deras telomerer i blodkroppar, vilket eventuellt kan förlänga deras liv, säger Lena Kallings.  

Läs hela artikeln ”Stand up for health—avoiding sedentary behaviour might lengthen your telomeres: secondary outcomes from a physical activity RCT in older people” som publicerades i The British Journal of Sport Medicine.