Springa långt och länge – intervju med Mikael Mattsson

Nyheten publicerad | 2014-08-13

I en radiointervju från den 8 augusti intervjuas Mikael Mattsson om faran, risken och utmaningen att springa ultramaraton på 100 km. Med i studion finns även Fredrik Elinder som springer sitt sjätte lopp på ultramaraton. För alla tycker inte att ett Marathon på drygt 40 km räcker. I helgen går Stockholm Ultra Marathon i Stockholm och det är 100 km långt. Vad är tjusningen med det? Och hur gör man för att orka?

Mikael Mattsson får svara på frågan om vilken ansträngning det är för kroppen att springa så långt:       

– Det viktigaste är om man är van och tränad för att springa så länge och att man springer långsamt, svarar han.  

Vilka skador kan det ge?

– Givetvis är skaderisk större för de som är ovana, springer för fort och som inte är tillräckligt tränade och som chansar och pressar sig till gränsen.

Vad händer i kroppen vid sådana utmaningar?

– Tidigare ansåg man att det var farligt för hjärtat med maratonlöpning och kvinnor tillåts till exempel inte att delta maraton förrän på 80-talet då man ansåg det vara en risk att dö, men så är inte fallet. Den största risken för hjärtat är intensiteten och hur länge man håller på.

Vad behöver kroppen för återhämtning?

­­ – Kroppen behöver det man mest är sugen på att äta då den har en brist på till exempel salter, mineraler och protein. För att ladda inför ett lopp som är längre än sex timmar börjar en elittävlare med tungsmält mat som ostkaka med grädde som putsar ut i kroppen under lång tid.

Kan alla genomföra längre träningslopp?

– Dessa lopp äger oftast rum på grus och asfalt som sliter på knä, höft och fötter – så själva tävlingsformen kan jag inte rekommendera för alla. Men att träna under lång tid i långsamt tempo som till exempel vandring är bara bra för kroppen.

Lyssna på hela inslaget från Sveriges Radion Studio Ett.