Sigfrid Edström

Docent Leif Yttergren:
Sigfrid Edström. Amatörismen förkämpe i krig och fred

Specifik målsättning

Målsättningen är att analysera Sigfrid Edströms (1870-1964) ledargärning under perioden 1920-1952 med särskild inriktning på hans roll i Internationella olympiska kommittén. Edström är en av svensk idrotts absolut största idrottsledare genom tiderna och den enda hittills som valts till IOK-president, vilket skedde 1946. Att sätta in hans agerande i ett större idrottsligt, politiskt och samhälleligt sammanhang är den yttersta målsättningen med projektet.

Betydelse

Sigfrid Edström roll i den svenska och internationella idrottsrörelsen har inte tidigare varit utsatt för några djupare analyser. Edström betydelse för det svenska och internationella idrottslivet kan inte underskattas. Han var bland annat en av grundarna till:

  • Riksidrottsförbundet 1903
  • Sveriges olympiska kommitté 1913
  • Internationella friidrottsförbundet 1913 (president 1913-1946)
  • IOK-ledamot 1920-1952 och IOK-president 1946-1952.

Edström var även under lång en av svenskt näringsliv absoluta toppmän. Redan 1903 utsågs han av Marcus Wallenberg till verkställande direktör för ASEA. Edström var även ordförande i Svenska arbetsgivarföreningen, president i Internationella handelskammaren och hade en uppsjö förtroendeuppdrag i näringslivet. Han var t ex centralfigur vid undertecknandet av Saltsjöbadsavtalet 1938.

Undersökningens målsättning är att försöka ge en bild av denna ”världskändis” roll under en turbulent period i den svenska och internationella idrottshistorien. Han var nämligen som mest aktiv som idrottsledare under perioden 1930-1950, en period som kännetecknades av fascismens genombrott på 30-talet, andra världskriget och kalla kriget. Dessa strukturella omvandlingsprocesser skedde parallellt med att idrotten i allt högre grad expanderade kvantitativt med viss avmattning under kriget och inte minst internationaliserades.

Även de olympiska spelen fick en central roll under denna period med Berlin-OS 1936 som en slags höjdpunkt, vilket sammanfaller med att Edströms position stärktes i IOK. Han blev i praktiken president i IOK 1942 efter Henri de Baillet-Latours frånfälle.

Vidare är ambitionen att studiens resultat skall publiceras både på svenska och engelska för att därmed nå en större läsekrets. Intresset för det olympiska är synnerligen stort internationellt, inte minst i den anglo-sachiska världen. Både bland nationella och internationella olympiahistoriker framhålls i skilda sammanhang behovet av en studie av Edström och den olympiska rörelsen.

Bakgrund och tidigare publicerat resultat

Edström är således en av Sveriges absolut största idrottsledare. Ingen annan, inte ens den ”svenska idrottens fader” Viktor Balck, har haft en sådan betydelse för idrottsrörelsen, framför allt på det internationella planet. Vidare kan anföras att svensk idrottshistorisk forskning hittills framför allt intresserat sig för den svenska idrottens organisatoriska utveckling (folkrörelseaspekten) och på sistone har även flera grenspecifika (bl a boxning, fotboll, varpa) studier publicerats.

Någon biografi av vetenskapligt värde kring enskilda idrottsledare eller utövare har ännu inte lockat forskarna, möjligen med undantag för vissa studier av Per Henrik Ling, linggymnastikens grundare. Vi väntar således fortfarande bl a på en djupare analys av Viktor Balck. Att undersöka en enskild svensk idrottsledare är således välbehövligt ur ett forskningsperspektiv och även idrottsrörelsen torde önska att forskningen också börjar uppmärksamma ledarna. 

Det finns även all anledning att tro att en monografi på engelska om Edström skulle slå an internationellt. Som nämnts är intresset för den olympiska rörelsen, men bland annat på grund av språkförbistring är Edströms agerande i IOK föga känt.

Märkligt nog finns det som tidigare nämnts lite skrivit om denna mäktiga och betydelsefulla idrottsledare. Historiker och ekonomhistoriker har däremot intresserat sig för Edström som industriledare. Edström var under lång tid vd för ASEA och 1933 grundade han Direktörsklubben vars syfte var att tillvarata de stora exportföretagens intressen. Klubben och Edström drev en militant linje i ekonomisk-politiska frågor med syfte att motverka 1930-talets planhushållningstankar och de socialistiska idéernas spridning. Edström var Wallenbergs högre hand och central i det svenska näringslivet.

När det gäller idrottssidan är således situationen betydligt dystrare. Karl Lennartz har i storverket "The International olympic committe – One hundred years. The Idea – The Presidents – The Achievments" berört IOK:s presidenter under 100 år och följaktligen också Edström. Lennartz forskning har klara förtjänster men den är också klart begränsad på flera sätt, inte minst kvantitativt. 

I den omfångsrika litteraturen kring olympiska rörelsen och spelen berörs endast Edström sporadiskt och utan systematik; detta trots att han var IOK:s vice president och president under en mycket dramatisk period i organisationens historia. Bland de forskare som behandlar Edström återfinns bland annat Allen Guttman. I sin Brundage biografi "The Games must go on" ges en ingående skildring av denna dynamiska idrottsledare. Guttmanns studie är av stor betydelse då den sprider ljus över utvecklingen efter Edström. Vidare förefaller Edström och Brundage ha haft samma grundinställning i flera viktiga idrottspolitiska frågor, bl a amatörfrågan.

Bristerna i det internationella forskningsläget kan således vara av språklig art. För att verkligen komma åt Edströms ställningstaganden, personlighet o s v krävs kunskaper i svenska, något som få internationella forskare besitter. Det räcker inte med det för i sig omfångsrika materialet i IOK:s arkiv i Lausanne för att någon genomarbetad och systematisk forskning skall gå att genomföra. I detta sammanhang kan nämnas att Edström själv var en stor språkbegåvning och kosmopolit. Han talade ledigt engelska, tyska, franska och kunde t o m en del ryska. Hans fru var dessutom amerikanska och under sin tidiga yrkeskarriär som ingenjör bodde Edström i både Schweiz och USA. 

Även den svenska idrottshistoriska forskningen har endast fragmentariskt berört Edström. Den forskare som flitigast kommer in på Edström är Per Olof Holmäng i avhandlingen "Idrott och utrikespolitik". Det finns också en svensk biografi i två band över Edström. 1953, när Edström fortfarande levde, utkom "J. Sigfrid Edström. En levnadsteckning", redigerad av K A Bratt. Den innehåller en del matnyttigt information av just biografisk karaktär och även en del om hans idrottskarriär. Dock är den fullkomligt okritisk och har mer karaktär av hyllningsskrift än en kritisk analyserande vetenskaplig undersökning. 

Det finns således mycket outforskat om Edströms liv och gärning och som nämndes ovan ter det sig märkligt att Edströms spännande och intressanta idrottsledargärning inte tilldragit sig forskarnas intresse. Det finns således en stor vit fläck att fylla på den idrottshistoriska kartan.

Edström själv var inte någon flitig publicist. En genomgång i Libris ger vid handen att Edström inte utgivit någon skrift med idrottstema. Han följer därmed med i samma ström som många andra idrottsledare; det är den praktiska verksamheten som står i centrum för engagemanget, att publicera sig i skilda idrottsideologiska frågor är av underordnad eller ingen betydelse. Det handlar därför om att via annat primärt källmaterial försöka komma åt och analysera Edströms idrottsfilosofi och ställningstagande i skilda frågor.  

Den rika forskningen om den olympiska rörelsen gör det lättare att sätta in Edströms agerande i ett större idrottsligt sammanhang. Inte minst amatörfrågan och Tysklandsproblematiken har intresserat både den anglo-sachiska och tyska forskningen. En mängd artiklar, antologier och monografier har publicerats (se vidare litteraturlistan).  

När det gäller arkivläget kan konstateras att det är gott, nästan för gott till och med. Edström var en synnerligen noggrann och ordningsam person. En enorm korrespondens, både in och utgående, har sparats till eftervärlden i främst Riksarkivet. I likhet med många andra industriledare vid denna tid var Edström en flitig brevskrivare. Bland de verkliga godbitarna tillhör de cirka 500 breven mellan Edström och Avery Brundage, amatöridealets förkämpe nummer 1. En summarisk genomgång har visat att de var goda vänner och de utbytte tankar kring i stort sett allt, från privatliv till storpolitiska frågor. Edströms privatarkiv i Riksarkivet är således den enskilt viktigaste arkivbildaren. Vid sidan av den kan också Sveriges olympiska kommittés arkiv och Riksidrottsförbundets arkiv nämnas. Edström var en central aktör i bägge organisationerna.

Edström var som nämnts ovan en central person i det internationella idrottslivet. I IOK:s arkiv i Lausanne förvaras också viktigt källmaterial från IOK:s olika organ som kan sprida ljus över Edströms agerande. Ett besök har företagits i IOK-arkivet i Lausanne och det måste följas upp under hösten av det enkla skälet att allt material inte hanns gå igenom. Vidare behövs medel till översättning av protokoll och korrespondens från franska till svenska. I princip är allt material i IOK:s arkiv före 1945 på franska. Det var det officiella språket.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns oerhört mycket material kring Edströms roll som idrottsledare. Vissa avgränsningar kommer att krävas både vad gäller studiens kronologiska ramar och innehåll. En fullständig genom av allt källmaterial låter sig av praktiska skäl inte göras. 

Metodik och arbetsplan

Att skriva en biografiskt inriktad monografi är vare sig okomplicerat eller okontroversiellt. Vissa s k strukturalister med Michel Foucault i spetsen menar att det är i stort sett meningslöst att skriva biografier. Individens unicitet existerar inte utan individer är utbytbara och underställda strukturen. I "Personhistorisk Tidskrift" diskuteras med jämna mellanrum biografins för- och nackdelar. Går det att generalisera utifrån en studie om en enskild individ är en huvudfråga vid allt biografiskrivande. Historikern Thomas Kaiserfeld framhåller att tematiskt upplagda biografiska studier kan vara en metod att komma förbi biografins klassiska fällor och öka möjligheter till att generalisera resultaten över individnivå. Max Weber har laborerat med skilda idealtyper av ledarskap i sinforskning. En idealtyp som skulle kunna vara fruktbar att använda i en studie av Edström är det karismatiska ledarskapet. Utifrån ett antal kriterier har Weber karakteriserat vad som kännetecknar en karismatisk ledare.  

Det är således komplicerat att skriva en klassisk biografi över Edström liv och gärning från födseln till graven. Edström används därför istället som ett verktyg för att förstå skilda aktuella och ”heta” teman i framför allt den olympiska rörelsen under perioden 1920-1952. Perioden är vald med hänsyn till Edströms roll i IOK. Han invaldes 1920 och avgick av åldersskäl i samband med OS i Helsingfors 1952. Fokus kommer att ligga periodens senare hälft då Edström fick en central roll i IOK.

Ambitionen är att börja de första arkivgenomgångarna av det synnerligen omfattande materialet i Riksarkivet i början av 2003. Studien avser att ha en både tematisk och kronologisk uppläggning. Jag följer således nedan nämnda teman över en längre tidsperiod. Då ambitionen inte är att skriva en renodlad biografi om Edström utan försöka få större insikt i några betydelsefulla idrottsteman under perioden 1920-1952 har följande fyra teman utkristalliserats som särskilt intressanta:

  • Edström och nazismen
  • Edström och Nurmi-affären 1932
  • Edström och amatörfrågan (skidlärarkonflikten 1936-1952)
  • Edström och östblockets inträde i den olympiska rörelsen    

De olika temana var centrala stridsfrågor under den aktuella tidsperioden. Särskilt de tre förstnämnda har vållat debatt i det internationella forskningsläget och frågetecknen kring vad som egentligen hände är inte tillräckligt utforskat. Via det svenska källmaterialet, inte minst Edströms egna arkiv men även IOK:s och SOK:s arkiv, finns det goda möjligheter att öka kunskapen kring dessa stridsfrågor i den olympiska rörelsens historia.