Håkan Larsson om träningens sociala tryck

Nyheten publicerad | 2017-01-04

I artikeln om "Hälsa – en klassfråga?" refererar författaren till professor Håkan Larsson vid GIH. Artikeln handlar om normer i samhället som inkluderar idrott och träning, hur det ska tränas och det förväntade resultatet. Däremot är frågan om kopplingen mellan socioekonomisk bakgrund och hur mycket det tränas inte lika vanligt.

En avgörande faktor till varför vi tränar är individens vänskapskrets och familj. Enligt Håkan Larsson handlar det mer om att passa in i sin sociala grupp och mindre om just själva träningen. Önskan om att vara en del av sin arbetsgrupp eller kompisgäng gör att individen tenderar till att göra allt för att passa in. Denna form av socialt tryck får individen att välja vissa sporter som värderas högt i dennes omgivning. Motion har i denna bemärkelse framförallt ett socialt värde och beteenden som anses som något beundransvärt i en samhällsgrupp "belönas" kanske inte inom andra socioekonomiska grupper.

Träning är inte bara bra för människan utan har också vikt i det sociala livet. Finns det vänner och familj runt om en person som tränar så börjar oftast den personen också träna för det blir en norm att träna, annars tillhör man inte gruppen på samma sätt.

Dessa tre förslag kan göras för att förbättra hälsan och träningsviljan i befolkningen oavsett socioekonomisk bakgrund:

1. Inför mer idrott i svenska skolor så alla har en stadig grund för att börja träna på sin fritid.

2. Vissa företag erbjuder friskvårdsbidrag till sina anställda för att uppmuntra sina anställda att förbättra sin hälsa. Denna utveckling bör fortgå och uppmuntras av den sittande regeringen.

3. Låt elever testa på flera olika sporter. Idrotter som har en viss stämpel eller en viss socioekonomisk grupp som dominant faktor blir på detta sätt mer tillgänglig för flera, fördomar kan lättare avskaffas och det skapas förutsättningar och möjligheter att bli bekant med många olika träningsformer.

Läs hela artikeln på bloggen Fridaletics